Sammanfattning
IVO har fått i uppdrag att följa utvecklingen av enskildas klagomål mot bakgrund av nya bestämmelser om ett mer ändamålsenligt klagomålssystem som infördes den 1 januari 2018. IVO gör följande bedömning:
Kostnaderna för IVO:s klagomålshantering har minskat med cirka 57 miljoner vid jämförelse av 2017 och 2019. Kostnadsminskningen beror på att färre klagomål kommer in till IVO och att den begränsade utredningsskyldigheten gör att IVO utreder färre ärenden. Minskningen hittills är cirka 18 miljoner mindre än vad som uppskattades i förarbetena till reformen. IVO har använt resurserna både till egeninitierad tillsyn och annan hälso-och sjukvårdsrelaterad tillsyn. Antalet inspektioner ökade med 40 procent mellan 2017 och 2019. IVO:s bedömning är att de förändrade bestämmelserna när det gäller myndighetens del i reformen har gett önskvärd effekt. Kostnaderna för IVO:s klagomålshantering kan troligen sänkas ytterligare.
Under år 2019 kom det in cirka 6000 klagomål på hälso-och sjukvården till IVO vilket är en minskning med en tredjedel sedan de nya bestämmelserna börjat gälla. Även andelen klagomål som utreds har minskat. Cirka 30 procent av de inkomna klagomålen utreddes 2018 och 2019. Det är en avsevärd minskning jämfört med 2017 då 61 procent av de inkomna klagomålen utreddes. Av de ärenden som IVO inte inledde en utredning under 2019 överlämnades 41 procent till vårdgivaren eftersom vårdgivaren inte har fått möjlighet att besvara klagomålet, under 2018 överlämnades 47 procent. Av de ärenden som bedömts vara inom IVO:s utredningsskyldighet så rör nio av tio klagomål skada eller sjukdom. Återstående klagomål utgörs i huvudsak av ärenden som gäller självbestämmande, integritet eller rättsliga ställning. Ett fåtal av det totala antalet klagomål gäller psykiatrisk tvångsvård.
I de samtal och kontakter IVO haft med patienter och närstående upplever en del att det nya klagomålssystemet inte gjort det enklare att framföra sitt klagomål. Det förekommer att den som sökt kontakt avstår från att gå vidare med sitt klagomål när IVO informerat om de nya bestämmelserna. IVO:s långsiktiga samverkan med Patientnämnderna har utvecklats både nationellt och regionalt. IVO:s bedömning är att närmare samverkan med patientnämnderna skapar ett förbättrat tillsynsarbete och att brister blir kända för vårdgivare i större omfattning än tidigare. De 21 olika organisationerna har emellertid olika förutsättningar för analysarbete och saknar den utredningsskyldighet som vårdgivare och IVO har. Det medför att patientnämnderna i första hand kan rapportera patient- och närståendeperspektiv men inte alltid identifiera patientsäkerhetsrisker eller vårdskador.