Tillsyn av tillgänglighet i hälso- och sjukvården

Sammanfattning

Målet med hälso- och sjukvården är en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen. Vård på lika villkor för hela befolkningen innebär att det ska vara möjligt för alla att vid behov och på lika villkor få del av hälso- och sjukvårdens tjänster. Hälso- och sjukvården ska därför vara lätt tillgänglig.

Om tillgängligheten brister riskerar patienter att inte få den vård de behöver eller att inte få den i rätt tid. Bristande tillgänglighet kan alltså leda till patientsäkerhetsrisker och ökad risk för att drabbas av vårdskada, men det kan till exempel också leda till sämre psykisk hälsa, inkomstbortfall och minskat förtroende för hälso- och sjukvården hos både patienter och närstående. Riskerna kan uppstå både när tillgängligheten till vården på lika villkor brister, och när väntetiderna i vården är för långa.

Inspektionen för vård och omsorg (IVO) har haft regeringens uppdrag att beskriva risker med bristande tillgänglighet i hälso- och sjukvården och lämna förslag på hur tillsynen kan utvecklas (S2020/07838 [delvis]). I uppdraget har bland annat ingått att beskriva och analysera de rättsliga förutsättningarna som myndigheten har att bedriva tillsyn och agera utifrån olika aspekter av tillgänglighet, att göra en internationell utblick för att beskriva hur tillsyn av tillgänglighet i hälso- och sjukvården bedrivs i andra närliggande länder och att beskriva vilka förutsättningar som är nödvändiga i form av datatillgång och annan infrastruktur för att kunna utveckla tillsynen.

Här sammanfattar vi våra iakttagelser och bedömningar utifrån regeringens uppdrag:

• Lagstiftningen som styr hälso- och sjukvården ger individen få möjligheter till ansvarsutkrävande genom domstolsprövning. Den statliga tillsynen är därmed ett viktigt verktyg för att se till att vårdens skyldigheter i förhållande till patienterna faktiskt iakttas.
• Tillgänglighet inom hälso- och sjukvården är ett mångfacetterat och komplext område. Tillsynen bör därför bedrivas på ett allsidigt sätt, på flera ansvarsnivåer, mot offentliga och privata aktörer och utifrån flera olika aspekter av bristande tillgänglighet.
• IVO bedömer att det finns rättsliga möjligheter att inom ramen för våra nuvarande befogenheter utveckla och utöka omfattningen av vår tillsyn av hur huvudmän, vårdgivare och hälso- och sjukvårdspersonal säkerställer hög patientsäkerhet när tillgängligheten brister.
• Ansvaret för en patientsäker tillgänglighet vilar på huvudmän, vårdgivare och hälso- och sjukvårdspersonal. Vi bedömer att tillsynen har tillräckliga rättsliga möjligheter att agera mot vårdgivare och hälso- och sjukvårdspersonal.
• IVO saknar idag befogenheter att besluta om rättsligt bindande åtgärder mot huvudmän. Vi bedömer därmed att tillsynen inte har tillräckliga rättsliga möjligheter att agera mot huvudmän, i de fall frivillig rättelse inte sker. Vi menar att intresset av en effektiv tillsyn på alla ansvarsnivåer talar för att IVO bör ha befogenhet att besluta om sanktioner i form av föreläggande, med eller utan vite, mot huvudmän. Rättssäkerhetsskäl talar också för att IVO:s tillsynsåtgärder mot huvudmän i vissa fall bör kunna prövas i domstol. Eftersom frågan rör avvägningen mellan statens kontrollmakt och det kommunala självstyret överlämnar vi till lagstiftaren att utreda den.
• IVO utvecklar tillsynen av risker med väntetider. Orsakerna till riskerna med långa väntetider finns på systemnivå i hälso- och sjukvården, varför tillsynen behöver präglas av ett systemperspektiv. Vi bedriver nu en tillsyn av kvalitet och säkerhet inom cancervården, där riskerna med att inte få vård i rätt tid är betydande. Vi har identifierat ytterligare tillsynsområden, som vi kommer att beakta i vår fortsatta riskanalys och prioritering av tillsynsinsatser.
• IVO behöver samtidigt utveckla tillsynen av befolkningens tillgänglighet till hälso- och sjukvården på lika villkor. Vi har identifierat möjliga tillsynsområden, som vi kommer att beakta i vår fortsatta riskanalys och prioritering av tillsynsinsatser. 
• Den internationella utblicken visar att flera tillsynsmyndigheter systematiskt samlar in och analyserar data om hälso- och sjukvårdens tillgänglighet, att de har en tydlig process för att hantera resultatet och vid behov eskalera med ändamålsenliga tillsynsåtgärder och att de offentliggör resultaten av sina analyser och sin tillsyn. Utblicken pekar också på att rak kommunikation, tydliga tidsplaner och föreläggande med vite från tillsynsmyndighetens sida kan bidra till bättre tillgänglighet.
• En del i en utvecklad tillsyn handlar om att IVO behöver monitorera risker, med data om hinder för att komma in i hälso- och sjukvården och med data om väntetider i hela vårdkedjan. Data i befintliga register svarar inte fullt ut mot tillsynens behov. Vi utvecklar därför metoder för att granska stora mängder patientjournaler och att göra många patienter och närstående delaktiga i tillsynen.
• För att kunna utveckla monitoreringen av risker med bristande tillgänglighet behöver vi också befogenheter att ta del av uppgifter från andra aktörer än verksamheter och personal inom hälso- och sjukvården. IVO avser att återkomma till regeringen i denna fråga.
• IVO bedömer att det är angeläget att fortsätta att utveckla möjligheterna att kunna följa patienternas väg genom vården. Det skulle ge tillsynen bättre förutsättningar att granska och följa upp kvalitet, säkerhet och sammantagna väntetider ur ett patientperspektiv inom hälso- och sjukvården.