Sociala barn- och ungdomsvården

Sammanfattning

Socialtjänstens handläggning av ärenden för barn och unga 

Socialtjänstens barn- och ungdomsvård har dragits med svårigheter under flera år. Det bekräftas både av vår egen tillsyn (bl.a. IVO 2017, 2018, 2019) och av andra aktörer såsom Grefve (2017) och Socialstyrelsen (2019 a).

Förutom de tillsynsärenden som vi årligen initierar utifrån klagomål, uppgifter i media etcetera så har vi genomfört ett antal nationella och regionala tillsynsprojekt, med relevans för denna redovisning. 

Vi strävar efter att lägga våra resurser där vi tror att bristerna är störst. Både när det gäller tillsynsobjekt och tillsynsområden, en så kallad riskbaserad tillsyn. Det innebär att det sannolikt finns brister även inom andra områden som vi inte har granskat.

Resultatet av vår granskning visar att det finns brister i dokumentation, barns delaktighet och handläggning av ärenden för barn och unga, inom hela kedjan från hantering av orosanmälningar till uppföljning av insatser och egenkontroll. Av de 819 ärenden som ingår i underlaget har vi funnit sammanlagt 1297 brister i 549 ärenden (67 procent). Flera av bristerna är återkommande och kända sedan tidigare.

Bristerna innebär att barn och unga riskerar att inte få sina behov av stöd, skydd och hjälp utredda och tillgodosedda. I värsta fall kan det bidra till att barn skadas eller till och med avlider.

Iakttagelser och rekommendationer i korthet 

Huvudsakliga iakttagelser 

• Kommunerna lyckas inte komma tillrätta med bristerna inom den sociala barn och ungdomsvården och upprätthålla en god kvalitet.

Vi noterar att det, trots omfattande kunskapsstöd, finns handläggare som saknar nödvändig kunskap för en rättssäker handläggning. 

• Det finns behov av mer forskning som rör organisatoriska framgångsfaktorer inom socialtjänstens individ- och familjeområde.

Socialtjänstens organisation är speciell på det sätt att politiker fattar beslut som har direkt påverkan på enskildas förhållanden. Även om det finns viss forskning som rör framgångsfaktorer inom socialtjänstens individ- och familjeområde så är den inte tillräcklig. 

Rekommendationer

• Kommunerna behöver använda sig av strukturer för spridning av kunskap på ett bättre sätt. Effekten av åtgärder på området behöver också mätas och utvärderas.

Vi anser att positiva initiativ som rör spridning och implementering av kunskap, till exempel de regionala samverkans- och stödstrukturerna (RSS), och yrkesresan behöver få ett ökat genomslag. 

• Forskning som rör framgångsfaktorer inom socialtjänstens organisation bör initieras.

Rekommendationerna ligger i linje med vad Socialstyrelsen (2018 a) har kommit fram till i en kunskapssammanställning som de publicerade 2018 samt även med Fortes (2019) rekommendation om forskningsområden från och med 2021. 

Boenden för barn och unga 

Brister i boenden för barn och unga påverkar deras trygghet och säkerhet. Sådana brister som vi ser är återkommande rör till exempel kontroll av Polismyndighetens register inför anställning eller uppdrag i verksamheten. Det handlar också om brister i lämplighets bedömning inför inskrivning, vilket är ett viktigt verktyg för att säkerställa att barn och unga i HVB och stödboenden får rätt stöd och hjälp.

IVO genomför tillsyn av samtliga boenden för barn och unga en gång per år. Till detta kommer ett antal ytterligare ärenden som IVO initierar när vi får indikationer på brister eller risker, samt lex Sarah-ärenden. När det gäller HVB och stödboenden har vi funnit brister i ungefär hälften av ärendena, jämfört med en fjärdedel vid BMSS. Vid de särskilda ungdomshemmen har vi funnit brister i fem ärenden, av totalt 3 3.

De vanligaste bristerna vid HVB och stödboenden rör inskrivningsförfarande, samt genomförande och uppföljning av stöd, vård och behandling. Brister inom området genomförande och uppföljning av stöd, vård och behandling är vanligare hos kommunala än hos privata huvudmän.

Personalens kompetens är ytterligare en viktig komponent för en trygg, säker och god vård och omsorg. De vanligaste bristerna vid BMSS är personalens kompetens och barns delaktighet. Resultatet kan ha påverkats av vårt fokusområde för tillsyn av BMSS under 2018 som var barns och ungdomars tillgång till stöd för alternativ kompletterande kommunikation (AKK), där personalens kompetens inom området utgjorde en del av tillsynen. Dessa brister har också påverkat resultatet vad gäller funktionsnedsatta barns och ungas rätt till delaktighet, eftersom möjligheten att kommunicera påverkar delaktigheten.

Lex Sarah-bestämmelserna utgör en viktig del, både när det gäller att avhjälpa, utreda och förebygga missförhållanden, eller risk för missförhållanden i den egna verksamheten, och i det systematiska kvalitetsarbetet. Vi har noterat att endast en halv procent av alla stödboenden och åtta procent av alla HVB har upprättat en lex Sarah­anmälan till IVO, jämfört med 15 procent av BMSS och 60 procent av de särskilda ungdomshemmen. Det kan finnas skäl att ytterligare granska tillämpningen av lex Sarah-bestämmelserna.

Även om de flesta barn och unga har det bra i sina boenden, så förekommer det att de blir utsatta för våld, kränkningar och övergrepp, både av medboende och av personal. Vi har fått till oss sammanlagt 194 uppgifter om våld och kränkningar vid olika boenden. De är fördelade på 61 lex Sarah-anmälningar och 133 tillsynsbeslut under 2018. Analysen visar att fler flickor än pojkar har utsatts för våld, hot och sexuella övergrepp. På motsvarade sätt har fler pojkar än flickor utsatts för kränkningar och otillåtna begränsningsåtgärder.

Eftersom uppgifterna till viss del bygger på vilka verksamheter som har upprättat lex Sarah-anmälningar kan vi inte dra några slutsatser om att förekomsten är vanligare vid en typ av boenden än en annan. Samma uppgifter kan förekomma både i våra tillsynsärenden och i lex Sarah-anmälningar. Det är också troligt att flertalet barn och unga i samma verksamhet utsatts för otillåtna begränsningsåtgärder såsom generella drogkontroller, vilket inte syns i resultatet, eftersom vi har registrerat sådana förhållanden som en brist. Det är dessutom sannolikt att förekomsten av våld och kränkningar är högre än vad vi kan se i vårt underlag, eftersom det finns ett mörkertal av händelser som aldrig kommer till vår kännedom.

Iakttagelser och rekommendationer i korthet 

Huvudsakliga iakttagelser 

• Gällande bestämmelser och allmänna råd ställer lägre krav på personal vid BMSS i förhållande till personal vid HVB och stödboenden. Det gäller både kontroll av polisregister inför anställning och personalens kompetens.
• Vi har funnit flest brister som rör personalens kompetens och barns rätt till delaktighet vid BMSS.
• Andelen brister är högst vid HVB och stödboenden och lägst vid de särskilda ungdomshemmen.
• Kommunala HVB och stödboenden brister i högre grad än privata när det gäller genomförande och uppföljning av stöd, vård, behandling.
• Andelen HVB och stödboenden som har upprättat lex Sarah-anmälningar är anmärkningsvärt låg.

Rekommendationer 

• Regeringen bör lämna uppdrag till lämplig instans till att se över lagen (2007: 171) om registerkontroll av personal vid vissa boenden som tar emot barn och lagen (2010:479) om registerkontroll av personal som utför vissa insatser åt barn med funktionsnedsättning. Översynen bör omfatta vilka register som ska kontrolleras samt med vilken frekvens. Utgångspunkten bör vara alla barns och ungas rätt till en trygg och säker vård. Barnets bästa bör ha företräde framför enskildas integritet, i enlighet med artikel 3 i barnkonventionen.
• Socialstyrelsen bör se över föreskrifter och allmänna råd vad gäller skrivning om kompetens för personal som arbetar med funktionsnedsatta barn, i förhållande till personal vid HVB och stödboenden.

IVO kommer att hantera övriga iakttagelser i samband med vår tillsyn.