Smittsäkra besök

Sammanfattning

IVO bedömer att följsamheten till Socialstyrelsens föreskrifter (HSLF-FS 2020:46) om besök i särskilda boendeformer för äldre under covid-19-pandemin har varit god i de verksamheter som granskats. De särskilda boendena som vi har tillsynat inom ramen för regeringsuppdraget har överlag upprättat rutiner för att säkerställa att besök kan ske på ett sätt som inte riskerar att medföra ökad risk för smittspridning. Vi ser att personalen generellt har kännedom om besöksrutinerna. Brukare och besökare får i mycket hög grad information om allmänna råd och rekommendationer för att hindra smittspridning av covid-19. Det finns möjlighet att hålla god handhygien vid besök. 

IVO har inför denna rapport haft tillgång till bland annat följande information: kommunernas besöksförbudsansökningar till Folkhälsomyndigheten, inkomna frågor och klagomål till IVO och Socialstyrelsen, ett större antal beslut i egeninitierade tillsynsärenden hos IVO samt de åtgärder som IVO har vidtagit för att följa upp tillämpningen av HSLF-FS 2020:46. Den sammantagna informationen tyder på svårigheter i arbetet med att hantera besök vid särskilda boenden för äldre. Svårigheterna som nämns är följande:

• Besökshanteringen har krävt mycket personalresurser.
• Verksamheterna har på grund av smittan haft lägre tillgång till personal vilket försvårat besökshantering än mer.
• Besökare har inte alltid velat följa råd och rekommendationer.
• Besökare har inte alltid velat använda möjligheter till handhygien samt olika skydd såsom munskydd. 
• När det förekommer kognitiv svikt hos de äldre har det medfört extra svårigheter att hantera besök. 
• Svårigheter för verksamheterna att förhålla sig till de äldres olika behov och inställning avseende besök. 
• Pandemin har varit en svår tid för de äldre och deras närstående vilket medfört extra behov av stöd och hjälp.

I intervjuer har äldre, närstående, ledning och personal lyft följande framgångsfaktorer för en väl fungerande besökshantering:

• Kontinuerlig information till personal, de äldre och besökare.
• God tillgång till skyddsutrustning och tydliga skyltar om var man kan tvätta/sprita händerna.
• Ett närvarande ledarskap med bra stöd från ledningen till personalen.
• Skriftlig information till boende och besökare inklusive information anslagen på entrédörren till boendet. 
• Att personal och ledning har tid för samtal och dialog med boende och besökare om hur besöken kan hanteras på ett smittsäkert sätt.
• Särskilt avsatt personal för att hantera besöken.
• Tillräcklig med personal för besökshanteringen som utökas om så behövs. 
• Tydliga besöksrutiner som är väl kända och följs av samtlig personal inklusive vikarier.

De vanligaste tillvägagångssätten för säkra besök vid de särskilda boendena framgår också tydligt i tillsynerna och är följande:

• Besökare möts upp vid entrén av personal (så kallade besöksvärdar).
• Användande av besöksstationer där det finns möjligheter till handtvätt, handsprit och munskydd.
• Föranmälda besök. 
• Besökstider används för att minska risken för trängsel på boendet.
• Lokalerna har anpassats för att undvika trängsel.

Av Socialstyrelsens föreskrifter (HSLF-FS 2020:46) om besök i särskilda boendeformer för äldre under covid-19-pandemin framgår att den verksamhetsansvarige ska fastställa rutiner för hur risken för spridning av sjukdomen covid-19 ska kunna begränsas vid besök. Det anges inte exakt hur besöken ska gå till. IVO ser att även om det finns följsamhet till besöksföreskriften så finns det också verksamheter som utan samtycke från de boende har begränsat möjligheten för dem att ta emot besökare. I vissa fall har besök helt förbjudits. Det har också förekommit isolerande åtgärder, såsom att brukare som har lämnat boendet för att träffa vänner och familj eller för att göra ärenden har uppfattat att de därefter har varit tvungna att vistas isolerade i sina lägenheter under viss tid. Nästan en tredjedel, 29 procent, av personalen har uppgett att boendet har tillämpat denna form av karantän/isolering.

Flera verksamheter har uppgett att anledningen till ovanstående åtgärder är att de ska ha blivit rekommenderade av det regionala smittskyddet att använda sig av dem. Det tycks som att kravet på att fastställa besöksrutiner, tillsammans med de rekommendationer som Folkhälsomyndigheten och smittskyddsläkare har lämnat, i vissa fall har inneburit att de boendes inställning och önskemål inte har tillmätts den avgörande betydelse som de ska ha. I vissa fall förefaller det vara så att ansvariga för verksamheterna inte har haft kunskap om gällande författningar, allmänna råd och andra rekommendationer. IVO ser att smittskyddslagstiftningen inte har använts för att hantera situationen som rått inom äldreomsorgen. Det är istället verksamheterna själva som i vissa fall har använt sig av förbud eller begränsande regler utan vare sig mandat eller samtycke från de boende.