Nationell tillsyn inom hälso- och sjukvård 2017.
Sammanfattning
Multisjuka äldre som vårdas i ordinärt boende har ofta ett omfattande hälso- och sjukvårdsbehov och vårdas många gånger av personal från flera olika vårdgivare och verksamheter, såsom sluten vård, primärvård, rehabilitering och hälso- och sjukvård i hemmet. För att tillgodose dessa behov krävs samverkan. Om samverkan mellan vårdgivare, verksamheter och yrkesgrupper inom vården brister kan det uppstå situationer där patienten riskerar att hamna i ett organisatoriskt mellanrum där ingen tar ett helhetsansvar för hens vård. Riskerna kan exempelvis bestå i att information om patienten, som läkemedelsbehandling, rörelseförmåga eller mental status, inte alltid följer med mellan olika vårdgivare eller verksamheter. En följd av otydliga ansvarsförhållanden och bristande kommunikation kan bli att behandling och uppföljning av patienten får sämre kvalitet eller uteblir.
När samverkan inte fungerar på ett adekvat sätt riskerar patienten att bli lidande. En välfungerande samverkan är följaktligen en förutsättning för att trygga vården för patienter som är multisjuka och i behov av vård från flera vårdgivare och verksamheter.
IVO har under 2017 genomfört en nationell tillsyn av 38 verksamheter med fokus på samverkan mellan sluten vård, primärvård, och rehabilitering och hälso- och sjukvård i hemmet för multisjuka äldre som vårdas i ordinärt boende. Tillsynen är en del av IVO:s riskbaserade tillsyn och såväl patientgruppen multisjuka äldre som området samverkan identifierades genom att IVO gjorde en riskanalys där de framträdde som en riskgrupp respektive ett riskområde. De specifika verksamheterna valdes sedan ut via en riskobjektanalys (se bilaga 2). De områden som ingått i granskningen handlar om hur samverkan fungerar samt hur verksamheternas patientsäkerhetsarbete och egenkontroll bedrivs i relation till samverkan. Huvudsyftet med tillsynen var att granska de förutsättningar som finns för att äldre multisjuka får vård som utgår från den enskildes behov. Därtill syftade granskningen till att bidra till utvecklingen av samverkan för multisjuka äldre som vårdas i ordinärt boende, men också till att sprida goda exempel till verksamheterna vad gäller systematiskt patientsäkerhetsarbete och egenkontroll av samverkan.
Tillsynen genomfördes genom dialogmöten (se bilaga 1). Till varje dialogmöte var representanter för 3-4 vårdgivare kallade. Vår målsättning var att granskningen skulle främja utveckling av samverkan och patientsäkerhetsarbete hos verksamheterna och att de skulle kunna utbyta erfarenheter. Granskningen eftersträvade med andra ord att vara lärande. I de fall där behov av utveckling var som störst riktade vi kritik mot verksamheterna och öppnade nya tillsynsinsatser.
Inför dialogmötena skickades en enkät ut till ett antal patient- och brukarorganisationer. Syftet var att få kunskap om vad patienter och anhöriga anser om hur samverkan fungerar samt vilka brister dessa grupper identifierade. Enkätresultatet låg till viss del till grund för de frågor som ställdes vid dialogmötet, och de tillsynade verksamheterna presenterades med en sammanfattning av resultaten. Det fanns en viss brist på överensstämmelse mellan resultatet från IVO:s tillsyn och patienter och anhörigas synpunkter. Denna skillnad kan till viss del förklaras genom att samverkan med socialtjänst, något detta projekt inte granskat, fick mycket av kritiken (för en diskussion om denna skillnad, se avsnittet "Enkätresultat" nedan).
Vår förhoppning är att rapporten ska vara till användning för beslutsfattare i vården, alla som arbetar med samverkan samt för representanter för de tillsynade verksamheterna. Även patienter och anhöriga ska kunna ha nytta av våra slutsatser.
Samverkan fungerar på många sätt bra...
Granskningen visade en rad positiva exempel på hur samverkan kan bedrivas för att främja patientsäkerhetsarbetet för såväl patienter som verksamheter. I tillsynen har vi bland annat sett att:
- Flertalet verksamheter har forum för regelbundna samverkansträffar
- Avvikelse- och klagomålshantering sker ofta i samverkan
- Riskidentifiering sker systematiskt och ofta i samverkan
- Systematiskt patientsäkerhetsarbete kring samverkan sker ofta över verksamhetsgränserna
... men det finns utrymme för förbättring
Samtidigt som granskningen visar att samverkan ofta finns mellan verksamheterna, kan IVO konstatera att det finns utrymme för förbättring. Det framkommer även att verksamheterna själva är medvetna om att det finns områden med brister. I de fall där vi sett brister, dvs. där en god och säker vård är i riskzonen, har vi möjlighet att fortsatt granska de verksamheter det gäller för att trygga kvaliteten på den vård som ges. De huvudsakliga iakttagelserna av förbättringsområden vi sett i tillsynen handlar om att:
- Egenkontroll av samverkan brister i systematik
- Egenkontrollen brister när åtgärder inte följs upp
- Verksamheternas informationsöverföring uppvisar brister
- Frånvaron av eller bristande läkemedelslistor är ett återkommande problem
- Vårdövergångar kan skapa otydlig ansvarsfördelning
- Bemanning och personalkontinuitet påverkar hur samverkan och egenkontroll bedrivs
- Rehabilitering och hjälpmedel är riskområden i samverkan