Sammanfattning
IVO har analyserat samtliga klagomål på hälso- och sjukvården som kommit in till myndigheten under 2018 som kan kopplas till information respektive delaktighet (1 (totalt 358 st.).
Syftet med analysen har varit att på ett systematiskt sätt ta tillvara patienters och deras närståendes berättelser så att dessa kan bidra till en hälso- och sjukvård som i större utsträckning är personcentrerad. Resultatet kommer även att ingå i en kommande gemensam analys som IVO och Sveriges patientnämnder gör av inkomna klagomål på hälso- och sjukvården. Nedan sammanfattas det huvudsakliga resultatet av IVO:s analys.
Analysen visar att vissa situationer är återkommande när patienter eller deras närstående beskriver informations- och delaktighetsbrister:
- Beslut angående patienten har fattats utan att patienten varit involverad.
- Information har getts på olämpliga eller otydliga sätt.
- Närstående eller föräldrar berättar att de känt sig nonchalerade.
- Patienten eller dess närstående har inte fått vara med att påverka den hälso- och sjukvård som patienten har fått.
Brister i information och delaktighet kan ge allvarliga konsekvenser för patienterna. Patienter berättar återkommande om att brister kring information och/eller delaktighet har lett till försenade diagnoser, onödigt lidande och felaktig behandling.
Det är ungefär lika vanligt att patienter och deras närstående lämnar klagomål kring information (183 st.) som delaktighet (175 st.). Det är fler kvinnor (57 procent) än män som lämnat klagomål som gäller informationsbrister, medan könsfördelningen är relativt jämn bland klagomål om brister kopplade till delaktighet.
Berättelserna om brister kring information eller delaktighet liknar varandra, oavsett var inom hälso- och sjukvården patienten har fått vård. Däremot finns skillnader mellan verksamhetsområden i beskrivningarna av vad som upplevs ha orsakat bristerna. Huvuddelen av alla klagomål inom äldreomsorg, barnmedicin och invärtesmedicin handlar om närstående eller föräldrar som beskriver att de inte har fått tillräcklig information eller getts möjlighet att vara delaktiga i patientens vård. Inom primärvården och psykiatrin är det istället vanligt att patienten berättar om informations- och delaktighetsbrister kopplat till sin medicinering och till vårdens tillgänglighet. En förklaring till dessa skillnader skulle kunna vara att det är olika målgrupper som fått hälso- och sjukvårdsinsatser inom de olika verksamhetsområdena.
Den här analysen tyder på att vårdgivaren behöver anpassa åtgärder utifrån både de patientgrupper som är aktuella och vilket verksamhetsområde det gäller, i sitt arbete med att förebygga informations- och delaktighetsbrister.
1) Så som begreppen definieras i patientlagens kapitel 3 respektive 5.