IVO tar varje år emot ett stort antal frågor, tips, klagomål och anmälningar från brukare, patienter, anhöriga eller andra intressenter. Det finns inget författningsreglerat krav på IVO att utreda den information som kommer till myndigheten. Informationen är dock mycket viktig för att IVO ska få kännedom om allvarliga problem och kunna agera där risker och brister för patienter och brukare är som störst.
Enhetlig hantering av all inkommande information
All information som lämnas till IVO från allmänheten läses, registreras, bedöms och läggs till grund för tillsyn. IVO:s upplysningstjänst registrerar och bedömer alla inkomna uppgifter och kopplar (om möjligt) dessa till rätt tillsynsobjekt. Med denna information som grund, tillsammans med tidigare uppgifter som IVO har om det aktuella tillsynsobjektet, görs ytterligare en granskning av de uppgifter som bedöms vara allvarliga. Granskningen utförs av en grupp inspektörer som bedömer ärendena och undersöker om det finns annan information för aktuell verksamhet. Dessa ärenden föredras kontinuerligt för ansvariga chefer, vilka gör en bedömning om det finns skäl att inleda tillsyn och vad som kan prioriteras utifrån tillgängliga resurser. På detta sätt skapas förutsättningar för att informationen hanteras enhetligt och lika över landet samt att IVO:s bedömningar och prioriteringar sker objektivt och inte tar regional hänsyn.
Uppgifter som visar att allvarliga brister av likartat slag förekommer i många verksamheter över hela landet hanteras vanligen i form av nationella tillsyner, för att åstadkomma mesta möjliga effektivitet och likabehandling. Allvarliga uppgifter som indikerar akut fara för liv och hälsa riskbedöms och prioriteras för tillsyn mot ett enstaka tillsynsobjekt. Därutöver gör IVO i förekommande fall orosanmälan och polisanmälan beroende på informationens art.
Tillsynen ska riktas mot verksamheter med brister
IVO:s system för att ta om hand och bedöma den samlade inkomna informationen är väl etablerat och integrerat i myndighetens riskanalys. Informationen finns samlad i ett digitalt systemstöd, som visar allvarlighetsgrad och omfattning för respektive tillsynsområde. Detta skapar förutsättningar för transparens, objektivitet och likabehandling över landet. Det gör också att tillsynen i högre grad kan inriktas mot de verksamheter där bristerna är som störst.
Utvecklingen syns bland annat genom att IVO i betydligt större utsträckning riktar tillsynen mot verksamheter där det finns allvarliga problem. Detta medför att IVO:s begränsade resurser används mer korrekt och träffsäkert i syfte att fokusera på de största problemområdena. Under det senaste året har andelen tillsyner som riktas mot verksamheter utan allvarliga brister minskat väsentligt.
Strategiska val och stärkt rättstillämpning för att öka tillsynens effekt
Under 2023 fattade IVO i den egeninitierade tillsynen 413 beslut med brister och krav på att den granskade verksamheten återredovisar genomförda och planerade åtgärder för att komma till rätt med bristerna. Därutöver fattades beslut om förelägganden, återkallelser av tillstånd samt verksamhetsförbud.
Utfallet för 2023 är en knapp tredubbling av mer ingripande tillsynsbeslut, jämfört med 2022, som hade 151 beslut med brister och begäran om återredovisning. Utvecklingen skedde trots att tillsynen mätt i antal inledda ärenden har minskat avsevärt. Tillsynen inriktas alltså i allt högre grad mot verksamheter där patienter och brukare riskerar att fara illa, och inte mot verksamheter utan brister.
Den främsta förklaringen till utvecklingen är att IVO under senare år har utvecklat förmågan att rikta tillsynen mot större riskområden på nationell nivå. Det har rört sig om allvarliga och återkommande brister som finns över hela landet, exempelvis långa väntetider och patientsäkerhetsbrister vid akutmottagningar, bristande vård och omsorg inom äldreområdet samt otillåtna tvångs- och begränsningsåtgärder vid LSS-boenden för vuxna. IVO kan konstatera att beslut med brister och begäran om återredovisning är ett viktigt verktyg för att skapa lärande och bidra till att kvalitet och säkerhet i vården och omsorgen förbättras.
Genom nationella tillsyner möjliggör IVO ett strategiskt urval av tillsynsområden, enhetliga tillsynsfrågor, gemensamma arbetssätt och bedömningskriterier samt enhetliga beslut med en stärkt rättstillämpning. Vidare har de nationella tillsynerna möjliggjort att iakttagelser från likartade fall kan jämföras över hela landet, vilket har förbättrat möjligheterna att återföra tillsynens iakttagelser utifrån ett helhetsperspektiv i form av externa publikationer såsom rapporter eller kortare iakttagelseblad.