Samlad information om Coronaviruset, covid-19


Kommunernas rapportering av ej verkställda beslut ska ske som vanligt, i enlighet med den rapporteringsskyldighet som följer av lag. IVO har inte möjlighet att göra några avsteg från kommunernas rapporteringsskyldighet. I de fall där kommunen gör förändringar i verkställigheten av beslut på grund av covid-19 ska kommunen tydligt ange orsaken i fritextfältet i individrapporten. Det som behöver framgå är orsaken till förseningen med verkställigheten och vilka konsekvenser det har inneburit för den enskilde. Om den enskilde har fått andra insatser i avvaktan på verkställighet ska även detta framgå. Det här gäller även om avbrott sker genom att insatsen är enbart delvis verkställd under minst tre månader.

I sammanhanget vill IVO framhålla vikten av att kommunen dokumenterar i den enskildes journal de bedömningar och omständigheter som rör verkställigheten. Detta kommer att bli särskilt viktigt i de fall där IVO inleder tillsyn genom att begära yttrande och handlingar. IVO kommer att beakta det gällande läget vid bedömning av hur kommunen arbetat med att verkställa beslutet.

IVO följer Folkhälsomyndighetens rekommendationer och gör löpande bedömningar av hur tillsyn och tillståndsprövning bedrivs bäst, i ett pressat läge. IVO gör också ständiga bedömningar kring hur vi ska agera när det gäller inspektioner och andra kontakter i tillsynen. IVO för även dialog med andra myndigheter för en samlad bedömning och samordning. Större möten och konferenser som IVO arrangerar kan också komma att ställas in.

Regioners och kommuners ansvar för krisberedskap och krishantering inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten utgår från ansvars- , likhets- och närhetsprincipen. Det innebär att den som ansvarar för en verksamhet under normala förhållanden även har motsvarande ansvar under en kris. Här ingår också att initiera och bedriva sektorsövergripande samverkan.

IVO har ett ansvar att utföra sitt uppdrag under även i en kris. IVO följer hur vården och omsorgen hanterar den rådande situationen med covid-19 och gör löpande bedömningar kring hur vi ska bedriva vår tillsyn på bästa sätt i ett pressat läge. Det vi ser i ser i tillsynen i ett normalläge, är ett bidrag till huvudmännen i arbetet med att planera sin verksamhet på ett sådant sätt att de även kan klara av krissituationer.

 

 

Ta del av kortversionen av rapporten "Vad har IVO sett 2019?"

Det ska som i normalfallet finnas personal med lämplig utbildning och erfarenhet så att verksamheten kan bedrivas med god kvalitet, se 3 kap. 3 § socialtjänstlagen. Kommuner ansvarar även för att anställda får den utbildning och övning som behövs för att de ska kunna lösa sina uppgifter vid extraordinära händelser i fredstid (2 kap. 8 § lagen om kommuners och regioners åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap).

Arbetsgivaren ska dessutom se till att arbetstagare har eller får särskild utbildning om de smittrisker som kan förekomma i verksamheten. För arbete med risk för kontakt med kroppsvätskor finns vissa utbildningskrav (13 § AFS 2018:4). 

Mer information finns i Socialstyrelsens meddelandeblad ”Socialtjänstens och den kommunala hälso- och sjukvårdens beredskap inför en allmän spridning av covid-19 eller andra liknande infektioner". Där beskrivs bland annat krav på basal hygien, smittskydd och på samverkan mellan olika aktörer.

Det finns även vägledning i Socialstyrelsens föreskrifter om basal hygien och Arbetsmiljöverkets föreskrifter för att skydda personal mot smitta.

Utgångspunkten är att vård och omsorg bygger på frivillighet. Inom verksamheter som bedrivs enligt socialtjänstlagen (SoL), lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) eller hälso- och sjukvårdslagen (HSL) krävs alltså att de enskilda samtycker till åtgärderna. Samtidigt ska verksamheten bedrivas på ett sätt som är tryggt och säkert för brukarna, vilket kan innebära att verksamheten behöver ta ställning till om de ska avråda från besökare med hänvisning till smittrisken.

Smittskyddslagen ger stöd för att vissa åtgärder kan vidtas mot den enskildes vilja för att förhindra smittspridning. Varje region ansvarar för att behövliga smittskyddsåtgärder vidtas inom regionens område. I varje region ska det finnas en smittskyddsläkare. Smittskyddsläkaren har ett samlat ansvar för smittskyddsarbetet inom regionen och ska samverka med andra myndigheter och hälso- och sjukvårdspersonal för att förebygga och begränsa utbrott eller spridning av smittsamma sjukdomar.

Mer information om smittskydd finns bl.a. att läsa på 1177.se, hos Folkhälsomyndigheten och i Socialstyrelsens meddelandeblad.

På HVB-hemmet ska det finnas lämpliga rutiner för att minska smittspridning. Om verksamheten saknar rutiner bör sådana upprättas. Om HVB-hemmet bedömer att brukaren inte bör vara kvar i verksamheten, bör de ta kontakt med placerande socialtjänst.

HVB-hemmet kan även ta kontakt med kommunen mer allmänt för att rådgöra kring hur de ska planera sin verksamhet. Kommunens yttersta ansvar för att enskilda får det stöd som de behöver innebär att kommunen behöver försäkra sig om att det i enskilt bedrivna verksamheter finns en planering för att kunna hantera konsekvenserna av en allmän smittspridning. Nämnderna behöver därför ha fortlöpande kontakt med dem som fått i uppgift att verkställa beslut enligt SoL, LVU, LVM och LSS och att bedriva hälso- och sjukvård. 

En placering enligt socialtjänstlagen är frivillig. Om ett barn insjuknar bör verksamheten samråda med socialtjänsten och med vårdnadshavare om vad som är en lämplig lösning. Kontakt kan också behöva tas med hälso- och sjukvården och med regionens smittskyddsläkare. Barnets bästa ska särskilt beaktas i bedömningen. 

I Socialstyrelsens meddelandeblad finns mer information om kommunens yttersta ansvar.  

Precis som vid placering enligt socialtjänstlagen ska barnets bästa särskilt beaktas i bedömningen av hur barnet ska tas omhand. Om verksamheten anser att ett barn som vårdas med stöd av LVU inte bör vara kvar i verksamheten så behöver en kontakt med socialtjänsten tas för diskussion om eventuella åtgärder. 

I Socialstyrelsens meddelandeblad finns mer information om kommunens yttersta ansvar.

Till exempel att bara utföra endast den mest vitala delen av den personliga assistansen eller att begränsa deltagandet i daglig verksamhet.

 

De insatser som är beslutade ska generellt sett utföras för att möta de enskildas behov av stöd. Det är dock viktigt att personal har kännedom om hur de bör agera för att minska risken för smittspridning. 

 

Utförarverksamheten bör även i dialog med brukarna försöka hitta sätt för att minska risken för smittspridning. I Socialstyrelsens meddelandeblad finns mer information om smittskydd, verkställighet och kommunens yttersta ansvar.  

 

Om en nämnd överväger att stänga en verksamhet behöver konsekvenserna för berörda individer analyseras så att dessa personer får det stöd eller den hjälp som de behöver. Om till exempel en daglig verksamhet eller dagverksamhet tillfälligt stängs kan det finnas behov av att omfördela resurser till hemtjänst, en gruppbostad eller till boendestöd.

IVO hänvisar till UD:s reseavrådan. Socialnämnden bör även göra en bedömning i det enskilda fallet om resan är lämplig och nödvändig. 

Det saknas lagstöd för att besluta om en förlängd utredningstid, om det inte finns särskilda skäl. Socialnämnden behöver ta ställning till om det finns särskilda skäl i det enskilda fallet.

De krav som gäller för en verksamhet normalt sett gäller även vid en kris. För att kunna svara upp mot lagstiftningens krav måste verksamheter inom socialtjänst och hälso- och sjukvård därför planera för att kunna hantera allvarliga händelser.

Kommunens ansvar för krisberedskap och krishantering inom socialtjänst och kommunal hälso- och sjukvård utgår från den ordinarie verksamhetens krav på säkerhet och uthållighet, och från verksamhetens planering för att kunna hantera tillkommande uppgifter.

IVO har inte formell möjlighet att bevilja dispens från gällande krav på tillstånd. Däremot har myndigheten förståelse för den prövning vård och omsorg nu genomgår och att olika aktörer kan behöva vidta extraordinära åtgärder för att tillgängliggöra nödvändiga vårdplatser. Vid kommande tillsyn och tillståndsprövning kommer IVO att beakta det gällande läget vid bedömning av de åtgärder som aktörer inom vård och omsorg vidtar under den närmsta tiden. 

I sammanhanget vill IVO framhålla vikten av att nödvändiga riskbedömningar görs och att eventuella avsteg från gällande regelverk dokumenteras. IVO förutsätter också att vård- och omsorgsgivare gör kontinuerliga ställningstaganden av vilka åtgärder som anses nödvändiga.

Kraven på utdrag ut belastningsregistret framgår av lag. Det finns inga undantagsbestämmelser från kravet och IVO kan inte ge dispens från gällande krav. IVO har dock förståelse för den press som rådande situation innebär och vi kommer att ta hänsyn till detta i vår tillsyn. I vår bedömning kommer vi också ta hänsyn till att regeringen, inför att lagen om registerkontroll vid HVB stiftades, resonerade kring kraven i förhållande till sjukdomsfall bland personalen.

Regeringen skriver bland annat att:
Det kan förekomma fall där extra personal måste tillkallas på grund av till exempel icke förutsebara sjukdomsfall bland den ordinarie personalen och det inte är möjligt att driva verksamheten ens under den korta tid en registerkontroll tar utan att extra personal tillkallas. I sådana fall kan inte ett strikt krav på registerkontroll upprätthållas. Anställningsformen för den extratillkallade personalen bör dock anpassas efter rådande situation och en registerkontroll göras så snart det är möjligt, försåvitt det inte står klart att behovet av extrapersonal kommer att ha upphört redan innan ett registerutdrag kunnat inhämtas.


Mer information finns i regeringens proposition 2006/07:37.

 

Från och med 1 april 2020 råder ett generellt besöksförbud vid alla äldreboenden i landet. Syftet är att skydda de äldre från att smittas av covid-19. Besöksförbudet regleras i regeringens förordning om tillfälligt förbud mot besök i särskilda boendeformer för äldre för att förhindra spridningen av sjukdomen covid-19. Förordningen gäller till och med 20 juni 2020.

Verksamhetsansvariga för boenden får göra undantag från förbudet i enskilda fall om det finns särskilda omständigheter som motiverar ett undantag och om risken för spridning av coronaviruset är liten.

Mer information om beslutet att införa besöksförbud finns på regeringens webbplats.

Ta del av hela förordningen här.